Anders gästbloggar: "Jaa höö itte vaa du säjje!"

Uppfostran är inte lätt. Uppbackad av barnpsykologen Jesper Juuls bok "Här är jag, vem är du?" har jag därför senaste tiden anammat en del nya idéer om hur man tar sig ur tjatsituationer. Tanken är enkel. Säg nej, max en gång, och förklara varför du säger nej. Var tydlig. Ignorera sen barnets vädjanden. Men... frågar sig vän av ordning: känner sig inte barnet avvisat då? Jovisst, det är liksom tanken. Detta har visat sig fungera bra. Tills nu - när boomerangeffekten börjar ge sig tillkänna ... vilket nedanstående vardagshistoria exemplifierar.

Jag sitter vid köksbordet. Bredvid mig sitter min son, Elias. Han äter frenetiskt ur en skål med youghurt och müsli. 

"Elias! Vill du ha lite mer youghurt?". "Vaa saa duu?". "Jo, jag frågade om du vill ha lite mer youghurt.". "Jaa höö ittte vaa du säjjer ... jaa haa ingeen aaning!" Elias slår dramatiskt, och flinande, ut med händerna; inte helt olikt en italiensk fotbollsspelare som precis sparkat ner motståndarlagets stjärna. "Yoghurt, sa jag!". "Vaa? ... jaa försååå itte vaa du säjje!", säger han och himlar med ögonen. "Men, hörru ... du hör väl visst vad jag säger?", försöker jag utmattad. Han tittar avmätt på mig och lyfter aristokratiskt på ögonbrynen. "Dee speelaar inge rooll!".

Dialogen ovan är en transkript, väsentligt nedkortad. I verkligheten är den tio gånger längre.

Umgänget med ett litet barn kan i många avseenden liknas vid det man har med senila människor. Det finns en stor dos monotoni i samtalet. Ett, nästan, evigt upprepande. Mycket Sisyfos. Ibland blir dialogerna regelrätta parodier på Abbot och Costello, vilka också hade den kommunikativa repeatknappen väl intryckt. 

Men det finns en viktig skillnad mellan barnet och den senile (bortsett från antalet kaffekoppar per dag, andelen äkta tänder och de äldres osunda vurm för Lasse Berghagen): Barnet vet om att det upprepar sig, den senile har inte en susning. 

Dessutom är barnets upprepande en spegelbild av dig som förälder. Det är en verbal boomerang (i det här fallet med courtesy of Jesper Juul). Det är nämligen dina ord och fraser som upprepas. Elias filter för sina föräldrars, mer eller mindre lyckade, nyckelfraser för uppfostran är nästan kusligt effektivt. Allt fångas upp. "Sluta" och "lägg av!" kommer från mamma. Från mig har han snappat upp charmiga uttryck som: "Det hjälps inte!", "Jag har ingen aning!", "Det spelar ingen roll", "Va? Jag hör inte vad du säger när du talar med nappen i munnen.". Det sista har han modifierat till ett högdraget "Va? Vaa saa duuu?"..."Jag hööö itte vaa du sääjer".


Tack Jesper - tack så hemskt mycket!


Kommentarer
Postat av: Lena

Vad glad jag blev när jag gick in och tittade och det så snart igen kommit en gästblogg från Anders!Jag sitter och skrattar högt varje gång, du förgyller verkligen min tillvaro Anders med dina små berättelser. Kanske är det roligt också för att man känner igen allting du skriver (nästan i alla fall - har inte vart med om nån biblioteksincident än). Men mest är det ju för att du skriver fantastiskt roligt! Som sagt, jag väntar på boken. Det kommer bli en storsäljare!

2008-08-29 @ 12:21:53
Postat av: Anders

Oj! Tack så mycket, Lena! Blir väldigt glad för de fina orden. Och inspirerad att skriva den där boken. / Anders

2008-08-29 @ 18:18:20
Postat av: johanna

ja- våra barn ... känner igen det där...

tack för även den skratt så tidig på morgonen.

johanna

2008-08-30 @ 06:46:21
URL: http://jojos-tisdagsbilder.blogspot.com
Postat av: Anders

Varsågod Johanna!

2008-08-30 @ 18:36:47
Postat av: A-K

Anders!

Du e så rolig och en mycket duktig skribent.

2008-09-04 @ 22:52:28
URL: http://ejkej.blogspot.com
Postat av: Anders

Tack A-K, såna kommentarer värmer!

2008-09-05 @ 21:11:27
Postat av: Anders

Tack A-K, det värmde att höra! / Anders

2008-09-05 @ 21:12:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0