fotogrodan

När eftermiddag blir kväll och Elias snart ska nattas, brukar han få välling. Det har han stenkoll på. Därför vill han inte ha någon välling längre. Välling betyder läggdags. Men jag ställer ändå in en flaska på vardagsrumsbordet - i hopp om att han ska ta en liten slurk. Men icke. Istället har Elias börjat gömma vällingen han får. På de mest underliga ställen. I kväll hittade vi vällingflaskan i en av mina stövlar. Det tog en timma att hitta den.

Lägger in en bild på Mikaela och hennes tvillingsyster så länge  :)

Bilden på Linda har jag visat på min gamla blogg, men i en annan färgskala.
Jag gillar bilden. Hon ser så lugn och harmonisk ut. Undrar vad hon tänker?

Jag älskar svarvita bilder, men ibland är det svårt att välja.
Vad tycker du, svarvitt eller färg?

Tre bilder får räcka idag. Hinner inte gå igenom och redigera alla bilder vi tog.

Ha en bra kväll!

Första bilden från dagens "fotopromenad". Fler bilder kommer...

...är Elias uppe på benen igen. Nu gäller det bara att skaka av sig morsan. Han fintar höger, och sticker åt vänster...

Att fota min son Elias, är inte det lättaste. Han tillhör kategorin, "2-åringar som springer utan mål". Det är kul att fota "inaction", men kameraobjektivet ljuger.  När jag ska fånga in elias, efter att ha fotat, är han oftast 10 meter längre bort än jag trott.

Här har Elias precis ramlat. Han är på väg upp. På väg mot nya obestämda mål.

Nu har jag flyttat från blogspot. Välkommen till min nya blogg!

Hur är det att gå på bröllop med en duracellkanin på två år? Ganska påfrestande, minst sagt.

Bröllopet inleddes med en tvåtimmars båtfärd. Elias, även känd som Duracelias, var på toppenhumör. Social som han är, såg han till att hälsa på alla 67 som var med på båten. När det var avklarat blev han lite "rastlös". Enda rasten vi fick var när han blev inbjuden, eller bjöd in sig själv, hos kapten för att styra båten. Väl där passade han på att låna båtens mikrofon, för att lämna ett meddelande till pappa. "Paaaappaaaa", ekade över båtens däck och mellan kobbar och skär. Huvuden vreds. Samtal tystnade. Fiskmåsar flydde i panik.

Tillbaka i hamnen pustade vi ut. Nu var det värsta över. Nu skulle vi äntligen få äta en god middag. Det var vad jag trodde.

Bordsplaceringen avslöjade att det var jag som dragit nitlotten. Elias var placerad bredvid mig. En tugga in på den otroligt goda förrätten, bestämde sig Elias för att lämna bordet. Det var dags att kolla in omgivningarna. Han hoppade ner från stolen och sprang, först åt höger, sedan åt vänster. Allt för att förvilla mig. Eftersom jag inte visste vilket håll han hade "rymt" fick Anders rycka in. Anders lyckades fånga in Elias 100 meter bort i ett sädesfält på baksidan. Hur en tvååring kan hinna så långt på bara några sekunder är helt ofattbart. Och imponerande.

Innan middagen gick jag ut med Elias i vagnen. Ett smart drag skulle det visa sig. Han somnade. Underbart! Han vaknade dock sex minuter senare av att en mygga var lite småsugen. Han somnade inte om.

En sammanfattning av kvällen är väl att vi ägnade en stor del av tiden i det natursköna området kring hembygdsgården. Sex timmars joggande och jagande, fördelat på två mycket trötta föräldrar. Men jag måste ändå ge en stor eloge till Elias som var på gott humör hela kvällen.

Inspirationskälla: "Moderskeppet/Grunge"
Kolla även in Mattias film om "Hur du gör ett foto gammalt och slitet"

Sorgsna bilder på en vacker Linda. Tur att bilder inte alltid talar sanning. Linda är nämligen lyckligt kär:)

Idag ska jag förbereda inför morgondagens kalas för mina tjejkompisar. Inhandla mat, städa... mer kan jag inte säga ifall de läser bloggen idag :)
Ha en skön dag!

Sveriges största spindel heter Kärrspindel. Det vet jag nu. Nu när jag har träffat en ? i mina föräldrars gäststuga, i Torgestad, strax utanför Lysekil.
Kvällen var sen. Jag och Anders skulle gå och lägga oss. Trött och längtansfull efter sängen kröp jag ner under täcket. Jag vände mig om för att släcka ljuset då jag såg en svart skugga på väggen.
Där satt den ? Kärrspindeln. Den största spindel jag någonsin sett.
Jag har läst att Kärrspindeln kan bli 7 cm, inklusive ben. Den här var minst så stor (åtminstone i mina ögon). Men skräcken var förmodligen större. Jag har nämligen spindelfobi.


Anders och Elias har sovit ensamma i gäststugan sen dess.

Så här ser Elias ut när han får syn på kottar i skogen.

Han tycker av någon anledning att de är lite läskiga (oklart varför). Särskilt de "utfällda" kottarna är ruggiga.

Varje gång han ser en kotte, lägger han huvudet på sned och ser så här bekymrad ut. När han märker att mamma & pappa tycker det är roligt, gör han en grej av det.

Teaterapan i honom kräver det.

Tack för skivan Anders Garellik. Den är fantastisk!
Jag delar med mig till er andra.
Lyssna på Chris Cornells tolkning av "Redemption song"

Jag funderar på att byta till blogg.se. Fotogrodan finns fortfarande på www.fotogrodan.blogspot.com