Anders gästbloggar: Bebisen är här! (alternativt: Luke, I am your father)
Föda barn alltså. Vilken grej!
Egentligen är det ju en fysisk omöjlighet. Att ur ett hål, litet som öppningen på en portmonnä, krysta ut en resväska. Att det gör ont är självklart, men det går, otroligt nog. Att det dessutom gör jävelusiskt ont timmarna, ja dygnen, innan själva förlossningen är kanske inte lika självklart. Men så är det. Och OJ vad det är så, skulle jag vilja tillägga.
Med tanke på den den jävelusiska smärtan gör man, som blivande pappa, tillförordnad massör och "stöd", klokt i att hålla inne med lustigheter och muntra positivismer.
Allmänna råd till blivande fäder:
1. När din kvinnas värkar uppnår 97 på den 100-gradiga smärtskalan, och hon ligger och gnyr "Ooo aj aj aj aj" i fullkomligt bibliska plågor, bör du alltså inte - som jag gjorde - fylla i ramsan med ett försynt "Buff?". Inte om du vill behålla näsbenet i alla fall.
2. Och om din kvinna inhalerar lustgas, gör du klokast i att hålla dina filmreferenser för dig själv. Visst, munstycket är ju en Blue Velvet-klassiker, och visst, väsandet låter ju på pricken likt Darth Wader. Men det spelar ingen roll, håll inne med det. Alltså: Börja inte att leka Dennis Hopper och ropa "Mommy!" i förlossningsrummet, och säg inte: "Luke, I am your father." med James Earl Jones-röst, oavsett om barnmorskan skrattar så hon kluckar och utbrister i ett: "Du och din fästmö verkar ha så kul tillsammans.".
Nåväl. Bortsett ovanstående fadäser hoppas jag att jag var till lite nytta. Förlossningen gick bra. Klockan 16.57 igår, torsdag, krystade Maria ut resväskan - en liten gosse med måtten 52 cm och 3,3 kilo.
Maria är en hjältinna som pallade smärtan så länge som hon gjorde (typ 48 timmar!). Helt makalöst. Respekt! Som man är det svårt att relatera till den prestationen. Jag kan liksom inte tänka mig någon motsvarande prövning. Kanske att delta i tre stycken på varandra följande Triathlon-tävlingar, med en Pitbull Terrier hängande i pungen.
Förlåt, Maria, men eftersom det är fyra år sedan jag själv "sket ut en soffa" har jag förträngt smärtan och kan inte låta bli att skratta... ;)
Undrade precis hur det gick för er, vad härligt att han är kommen!
Grattis till er allihop!
Kram
Sorry men HAHAhahaha! Skrattade så jag fick magknip här..
Kramar
Grattis till bebisen! Jag börjar bli lite nervös själv nu för vad som väntar och efter den här beskrivningen känns det inte mindre nervöst =). Jag lät min sambo läsa de faderliga råden, så att han vet hur han INTE ska agera när det väl är vår tur inom några veckor...
A-K: Helt ok att skratta. För det var faktiskt roligt, trots att jag inte riktigt kunde se det komiska i det just då. Men jag tyckte att jag hörde barnmorskan fnittra i smyg :o)
Linda: Syns på Tisdag! Skall bli så kul att träffas :o)
Helena: Va bra att råden kom till nytta :o)Anders hälsar att det inte var meningen att skrämma upp dig. Lycka till!
