fotogrodan

Elias och jag var på biblioteket igår. Jag klarade mig inte helskinnad den här gången heller. Inte psykiskt i alla fall. Det var det gamla vanliga köret. Det klättrades upp och ner i höghushöga trappor. Det trycktes på hissknappar. Barnböcker hämtades under icke biblioteksmässiga former. Barnböcker höglästes på hittepåspråk inför den samlade bibliotekspubliken och en - för varje sekund - alltmer generad far. Besöket kulminerade när Elias på vägen ut, upptäckte den stenbyst som står i utgången. En kvinnotorso i svart sten. Bredvid satt två tonårsflickor. Jag anade oråd. Det krävdes inte någon spåkula för att förutse den förnedringsfest som väntade. Med mig i huvudrollen. 

Och mycket riktigt gick Elias fram till torson, och började smeka det högra kvinnobröstet. Mammografiskt grundligt. Samtidigt ropade han till sig mig. "Kom hit och känn pappa!". Tonårsflickorna exploderade naturligtvis i skrattparoxysmer. "Nehej", kraxade jag menlöst till svar, men insåg att jag inte skulle undkomma mitt öde. Så efter en högljudd reprimand lommade jag skamset fram och klappade kvinnotorson på det kapade huvudet. Det får duga, tänkte jag. Men festen var inte över. Medan jag stod och klappade stenhalsen lyckades Elias peta loss torsons högra bröstvårta av plast. Jag kunde känna den begynnande hjärnblödningen och mutade därför raskt Elias med glass och lämnade stället med raska steg. 

Åhh, the horror, the horror - of being a småbarnsförälder.