fotogrodan

Söndag kväll.

Jag, Maria och Elias ligger i sängen och tittar på teve. Det är nyheter och någon har gjort något dumt.

- Ja, vissa tänker då med röven! kommenterar jag nyheterna. (Jag ångrar mig omedelbart.)

- Med röven, med röövenn, papegojar Elias.

- Ja, förstår du, vissa tänker med huvudet, andra tänker med rumpan! säger jag, i ett försök att släta över rövkommentaren.

Elias tittar på mig med bekymrad min. Man ser på honom att han processar all ny information. Slutsatsen kommer efter två sekunder:

- Mamma... tänker...med... rumpan!

Tisdag. Elias är sjuk och är hemma med mig. Jag fjäskar och trugar och gullar med sjuklingen. Bland annat får Elias päronsaft för att äta lite bättre. Den dricker han upp och kommer springande en, två, tre gånger för påfyllning. Varje gång får han lite mer saft med orden att "det här var sista gången...sen blir det inget mer..okej?"

Lite senare. Dusch och blöjbyte. Elias är likt sin kusin Alexander en lögnhals när det kommer till frågeställningar av typen "har du bajsat?". "Nej", är standardsvaret, oavsett bevisföring i form av odör eller bredbent promenadteknik.

Hursomhelst. Blöjbytet innebär en liten diskussion där Elias av någon anledning hävdar att blöjan är tom.

- Nej, lite bajs var det allt, säger jag.

- Lite? frågar Elias.

- Ja, lite!

- Det var sista...gången... bajs!

- Säger du det, Elias?!

Jag går skrattande ut ur rummet. Efter en kvart bestämmer jag mig för att dubbelkolla. Har han verkligen skitit för sista gången? Det är ju lysande nyheter...

Elias sitter på golvet och leker när jag kommer in.

- Elias, så du skall aldrig bajsa mer?

- Jooooeee!

Uttrycket i Elias ansikte avslöjar att frågan är befängd. Jag frågar vidare:

- Jaså, så det kommer komma bajs i fortsättningen med?

- Mycke bajss... pappa! Mycke bajjs.

Jag lämnar rummet till ljudet av  Elias nya mantra:  "mycke bajs..mycke bajs"...

// Anders